Kritik är sunt, men ska jag verkligen vänja mig vid personangrepp?

Jag har full respekt för de som, av olika skäl, är oroliga för att skidåkningen i Storstenhöjden (och övriga Kilsbergen) är hotad. Jag vill också säkra skidåkningen. Jag har också full respekt för alla som vill att beslut ska gå rätt till: jag håller med om det.

När demonstranter samlas på Stortorget så går jag därför, tillsammans med Hannah Ljung (c) och Behcet Barsom (kd), ut för att möta och prata med dem som är oroliga eller har frågor. Därför försöker jag också både besvara de mail jag får och svarar på frågor på den Facebooksida med rubriken ”Rädda Storstenshöjden” som skapats (att den sidan skapats av en folkpartipolitiker och att folkpartiets anställda använder sidan som en kampanjplats bortser jag ifrån).

Men jag ska ärligt säga att jag inte mådde särskilt bra av det där. Jag mådde inte heller särskilt bra av att läsa diskussionerna om vilka ramsor man skulle använda eller vilka plakat man skulle göra.

Det är inte det att jag inte tål kritik. Tro mig, att ta emot kritik med gott humör får man vänja sig vid som ledande politiker. Och kritik är ju sunt, liksom politisk debatt och öppenhet. Men jag hoppas att jag aldrig vänjer mig vid personangrepp. Jag hoppas att det aldrig blir normalt med demonisering av personer som tycker annorlunda. Och jag hoppas att det aldrig blir okej att oppositionspolitiker på ett närmast besatt sätt jagar ett ansvarigt kommunalråd, som person.

Och det är där någonstans frågorna uppstår: Är det värt det? Måste man avskärma sig och sluta bry sig för att stå ut som ledande politiker? Är det någon som vill ha sådana förtroendevalda?

Och det är då man har svårt att undvika frågorna om vissa av oppositionspolitikernas roll:
– Några av arrangörerna kallade till demonstration på ”Tahir-torget”/Stortorget och hade sedan slagord/plakat om bristande demokrati och ramsor mot mig som person. Känns den jämförelsen smaklig?
– Flera ramsor handlade om att jag ska börja tänka, att jag behöver en demokratikurs, att jag (personligen) förstör skidbackar. Är den typen av personangrepp okej för oppositionen?

Jag vet att den där typen av personangrepp inte är representativa för de örebroare som oroar sig för skidåkningens framtid. Jag vet att de flesta av dem som är med i Facebookgruppen ”Rädda Storstenshöjden” eller som mötte upp på Stortorget inte står bakom personangrepp och övertoner. Jag vet det. Men det kändes inte bra för det.

PS
Och när det gäller sakfrågan konstaterar jag att vårt viktigaste ansvar är att förvalta skattepengarna och se till så att vi får mesta (och bästa) möjliga verksamheter för dessa pengar. Därför står vi upp för Örebro kommuns ståndpunkter i detta – vi kan inte acceptera vilka affärsuppgörsler som helst. I övrigt upprepar jag några punkter som vi pratat om (och som jag skrivit på bloggen några gånger tidigare, till exempel här och här):

Skidåkningen säkrad
– Kommunen har investerat i en anläggning som gör det möjligt att pumpa ut vatten och skapa snö. Förutsättningarna för att bedriva skidverksamhet i backen har aldrig varit bättre än denna vinter.
– Arrendeavtal med Storstenshöjden i Örebro AB gäller fram till år 2020. Avtalet garanterar skidåkning och annan friluftsverksamhet.
– Kommunen ska inte driva backen. Försäljning av skidbacken ska bli av. Kommunen kommer att gå ut med en förfrågan så att fler aktörer kan anmäla intresse.
– Vi tar ansvar för skattebetalarnas pengar. Vi är inte beredda att sälja ut allmänhetens egendom till villkor som innebär ett oansvarigt hanterande av skattebetalarnas pengar.

Kort bakgrund:
Örebro kommun har sedan 2008 velat sälja skidanläggningen i Storstenshöjden till företaget Storstenshöjden i Örebro AB. Trots goda förutsättningar för skidåkning valde motparten att inte skriva under avtalet.
Örebro kommun har gjort många eftergifter i förhandlingarna men i några frågor kan inte kommunen sträcka sig längre. Några exempel:
– Längre avtalstid än 20 år är inte acceptabelt för kommunen (de 49 år som Storstenshöjden i Örebro AB föreslog i Nyttjanderättsavtalet är otänkbart).
– Om Örebro kommun ska ingå ett så långvarigt avtal om vattenförsörjning till skidanläggningen vill vi ha möjligheten att godkänna en ny part vid en eventuell försäljning. Det sa Storstenshöjden i Örebro AB nej till.

5 reaktioner på ”Kritik är sunt, men ska jag verkligen vänja mig vid personangrepp?”

  1. Tyvärr är det nog så. Det viktigaste är att du anmäler det som du känner obehag av och som passerat gränsen. Det måste du göra även som politiker. Lycka till och tänk på att du har gott samvete!

  2. Svaret på frågan i rubriken är nej. Det är bra att du skriver hur det känns. Det borde vi prata om oftare. Att politik handlar om människor. Inte maskiner. Människor lyssnar på varandra. Lär sig. Och därför vill vi prata. Lätt att glömma bort i hetsiga diskussioner. Engagemang och känslor måste alltid mötas med respekt, tycker jag.

  3. Personangrepp är lågt . Det som inte känns bra med den här affären är ju mer blev det verkligen rätt upphandlat från början . Det har varit långbänk i hela processen och sedan pang ska det avgöras på trekvart .Ska politiker får fortsatt förtroende så bör det här skötas bättre ! Jag är inte alls övertygad om att en sådan här anläggning inte bör drivas av kommunen . Vad händer när marknaden ska styra fritt vilka ungar kommer då få dra nytta av vintersporter i framtiden ?

  4. man måste ju bara älska er människor ibland.1) när det första avtalet om försäljning gjordes så fick kommunen massivt med skit för att de ”sålde ut storstenshöjden till reapris”.2) när de nu inte vill göra det längre så får de massivt med skit.3) det är aldrig ens fel när två träter.4) kanske är det smartare att, som någon nämnde här ovan, sälja allt tillsammans?5) vad händer om storstenshöjden köper anläggning och mark, kommer fram till att de inte vill driva skidbacke, och istället vill avverka skogen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *